Våltjärn
I sentida källor nämns Våltjärn som en äng i en geometrisk avmätning över Sörutansjö från 1695, författad av lantmätaren Kristoffer Mört, och färdigställd i februari 1696. Där nämns att ”Wåhlkiärnänget kallat ligger ifrån Byn (Utansjö) 1790 al:r, vilket motsvarar 1063 meter, i söder. Mycket torr och av ringa växt, innehåller 6 tunnor. 21 ½ kannor. Bär smått måttligt hö.”
I Svenska landsmål och Svenskt folkliv 1906, häfte 4, sid. 730 (prof. J. A. Lundell, Uppsala) står att läsa om Våltjärn: Här ingår säkerligen sv. dial. vål. m. “förhuggning i skogen”; rishög, uppkommen vid röjning (Rz s. 794), no. vaal äfven “svedjeland”, fno. váll.

Våltjärns slotter brukades av järnbrukets arbetare. Slottslandet Våltjärn vid Sörutansjös storskifte 1768. Här bodde bland annar dagsverkskarlen Johan Persson Wåhlberg (1744) och hans hustru Barbro (1736) som tjänade på herrgården; samen Anders Simonsson (1733-1755) och hans hustru Malin Larsdotter (1736-1801) samt före detta kronobåtsmannen Olof Johansson Brandt (1703-1764) och hans hustru Malin Johansdotter (1705-1771).
Olof Johansson Brandt var son till Johan Bertilsson (1667-1739) och hans hustru Kerstin Olofsdotter (1679-1715) på Norrutansjö.



Alexander Dahlkvist (1884-1966) och hans hustru Lina Katarina Ölund (1888-1967) köpte ett torp och bosatte sig här omkring 1911.
1920 fick Enoch Granlund på ”Berget” upplåtelse av bruket på en lägenhet. ”Granlunds på Berget” låg före Dahlkvists torp.

