Strejken 1909

Storstrejken 1909 kom för att beröra Utansjö på ett mera utdraget och dramatiskt sätt än på de flesta andra håll. Vid ett möte den 29 juli 1909 godkände man en proklamation från LO om att gå ut i strejk. I Utansjö berördes 227 arbetare vid konflikten. Av dessa var 166 anslutna till fackföreningen.

Anslag den 30 september 1909 och Tillkännagivande den 7 oktober s.å.
Tillkännagivande den 7 och 9 oktober 1909.

Vid denna tid var det inte ovanligt att företagen vid större eller mindre konflikter anställde strejkbrytare. Så var fallet även i Utansjö. Företaget hävdade att de gamla timmerarbetarna slutat för gott och på egen begäran och att fackföreningen godkänt anställningen av nya arbetare vilket inte var fallet. I september anlände arton strejkbrytare till Utansjö men endast ett par stycken stannade kvar. Resten ansåg sig blivit lurade av företaget vid värvningen.

Strejken tog slut i september men i Utansjö ville man inte ge upp. En kommitté utsåg som skulle förhandla med disponent Haslum. Detta var i mitten av oktober 1909 och fabriken var fortfarande i blockad. Samtalen gav inget resultat eftersom bolaget ansåg att det bud en förlikningsman lagt var det som skulle gälla. Krav ställdes även att alla personligen måste förbinda sig att lämna LO.

Bolaget ville bara erbjuda familjeförsörjare anställning eftersom övriga skulle ersättas. Fackföreningen accepterade inte dessa krav och ställde som motkrav, bland annat, att samtliga lockoutade och bolagets övriga anställda som deltagit i strjken skulle få återgå till de anställningar de tidigare hade haft. Efter en omröstning kom arbetet igång i november om än i begränsad omfattning.

Brevkort förvarad på Näringslivsarkivet i Norrland, Härnösand.
Från brevkort förvarad på Näringslivsarkivet i Norrland, Härnösand.
Några av de strejkande på Folkets hus, Vreten.

Sammanlagt sökte bolaget och fick av Länsstyrelsen utslag om vräkningar av 38 arbetare varav tolv var ogifta. Både Haslum och bolagets styrelse hade svårt att fatta beslut om verkställande av vräkningarna.

De sköts upp gång på gång alltmedan förhandlingar pågick mellan disponenten och fackets företrädare. Bolaget ville ha tillbaka sina arbetare och arbetarna hade en lika stark önskan att få återgå till arbetet. Men till sist kom man över beslutsvåndan. I första omgången vräktes femton familjer.

Den andra vräkningen skedde den 8 december då fyra familjer fick flytta. För många av dessa blev Folkets Hus en tillfällig bostad. Efter detta återinträdde lugnet vid bruket(?).