Sulfitfabriken 1900

I slutet av februari 1896 träffades ett antal representanter för ett tiotal av Ådalens större sågverk. De planderade att anlägga en cellulosafabrik utefter Ångermanälven. Deltagarna enades om projektet och bestämde att en utredning om lokalisering skulle göras. Man tillsatte en kommitté under ordförandeskap av ”Konsuln och Riddaren F. H. Versteegh, Sandvikens Sågverks AB”.

Kommittén inbjöd två ingenjörer, C. M. Hjertsing och G. Hartmann, som sakkunniga. De båda, tillsammans med ytterligare personer gjorde studiebesök i Norge. Efter detta kom man fram till att det var en sulfitfabrik man skulle bygga.

Utansjö sulfitfabrik 1900. Reprofoto: Caj Brage, Sundsvall.

Ingenjör Hjertsing gav, vad gällde lokaliseringen, obetingat företräde åt Utansjö. Utansjö bruk hörde sedan 1894 till Sandvikens Sågverk AB med Fritz Versteegh förklarade att han var villig att sälja mark och vattenrättigheter till det nya bolaget för 65 000 kronor. [Motsvarar med dagens konsumentprisindex 4,6 mil. år 2020.] I villkoren ingick att köparen skulle ta över ansvaret för gamla och fattiga i Utansjö.

Den 1 november 1897 hölls konstituerande bolagsstämma med intressenter för Utansjö Cellulosa Aktiebolag. Inte mindre än femton företag deltig i projektet. Alla hade skogsegendomar med sågverk i Ådalen.

Tre stora ägare utkristallierades genasrt, Sandviken, Kramfors och Graninge med resp. 40, 30 och 20 procnt av de ursprungliga 240 aktierna. Projektkommittén var nu ombildad till en interimsstyrelse och man hade anställt Nils Hansson som disponent och verkställande direktör för bolaget.

Hansson projekterade en sulfitfabrik med en kapacitet av 10 000 ton massa per år. Redan andra året hade man en produktion på 10 000 ton och 1902 var man uppe i 12 500 ton, detta efter att man gjort en kmplettering av torkkapaciteten. Nils hanssons kostnadskalkyl höll inte riktigt. Det gör kalkyler aldrig, men detta blev ganska mycket fel.

De totala invesoteringskostnaderna blev 2 milj. krononor [132 miljoner]. Alla var dock överens om att han hade byggt en mycket gedigen anläggning. Han var en bättre projektör och byggare än företagsledare så styrelsen beslutade att anställa en ny chef.

Inte mindre än 46 sökande anmälde sig till platsen och Johan Haslum, som tidigare varit direktör för Moss sulfatfabrik och pappersbruk i Norge, anställdes. Han var vid tillträdet 42 år gammal. I bolagets styrelseberättelse daterad i juni 1902 skriver man att han fick en lön på 14 000 kronor per år [850 000 kr] samt vissa tillägg som vi i dag skulle kalla bonus på företagets vinst. Han fick dessutom fri bostad och fritt bränsle.

Det sade också i anställningskontraktet att han skulle få fri elektrisk belysning så länge det fanns tillgång på elektricitet. Redan från början kom fabrikens produkter i huvudsak säljas till utlandet. Av de 14 778 ton som tillverkades under 1905 exporterades 14 410. Skeppningarna gick till England, Skottland, Tyskland, Spanien, Holland, Belgien och Frankrike.

Detta år, 1905, redovisade bolaget en vinst på 543 546,62 [32,6 milj. kronor]. Aktieägarna fick en utdelning på 15 procent av aktiekapitalet som var 1 800 000 kronor. [108 milj.]

Källa: Utansjö Bruk 100 år – En jubileumsskrift.